nu är de gjort

så nu har man tagit ett stort steg.
visst man är lite orolig eller rättare sagt helt fucking livrädd.
men just nu känns de som de enda rätta valet man skulle kunna göra.
men eftersom man har ett förflutet och man har varit med om en hel del de senaste 26 åren
så blir man ju skraj av sig.

nu känns de iaf att ens pusselbitar börjar falla på plats.
pusslet kommer ju aldrig bli klart, tillkommer ju nya delar hela tiden.

nu sitter lilla jag och puffen i soffan och bara glor på teven, inväntar att en nyklippt snygging ska ringa om hämtning
så vi kan åka och handla lite tills kvässmaten.

ikväll blir de potatisgratäng med kött.
så snart ska man ställa sig och skala och skiva potatis i massor.
måste marinera köttet oxå innan stekningen så de blir mumsigt som de brukar vara ;)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0